Idrottsnekrolog över Allan Korpi

Idrotts nekrolog över Allan Korpi – IFK Mariehamn – min version, av Claes Hellström

Allan var en våra allra största idrottsprofiler på Åland. Då jag inte kände honom i hans ungdom så kommer jag att hålla mig till tiden efter jag lärde känna honom – med början 1971, Allan då 36 år och jag 22.

Jag gick i Handelsskolan och bodde vintern 71/72 tillsammans med trestegshopparen Lennart Augustsson (från Lemland). Han tog mig med på inneträningen på Idrottsgården och där träffade jag Allan som då drog de äldres träning. Efter någon månad frågade Allan ifall jag var intresserad att hjälpa till/bli tränare (kanske han såg att det skulle passa bättre än som aktiv…).

Hösten 1972, efter jag gått nån tränarkurs, frågade Allan ifall jag kunde tänka mig att ta hand om en lovande höjdhoppare – Barbro Mattsson – som inte riktigt passade in i hans träningsgrupp för medel- och långdistansare, vilket jag med bävan accepterade.

När jag pratade med Allan i höstas så var han inte säker på vilket år han började som tränare (även distriktstränare) men antagligen 1969 (ev. 1968). Hans sista adept var sedan Anki Nordman som höll på på elitnivå till år 2000, någon mindre tävling året efter. När Anki avslutade sin aktiva karriär så slutade också Allan med att dra träningar, det blev då ca 32 år för honom. Efter det höll vi fortfarande bra kontakt och utbytte träningsråd och tankar. Vi hann under dessa år uppleva mycket tillsammans och var goda vänner fram till hans frånfälle och han uppskattade mycket när jag/vi kom och hälsade på honom de sista åren, ettdera till huset i Saltvik eller till lägenheten i Mariehamn. Jag träffade honom sista gången på julafton och pratade en stund.

Jag hade också förmånen att tillsammans med Allan (samt Rulle Mattsson och Ronald Holmén) delta som funktionärer i det första friidrotts-VM som arrangerades i Helsingfors 1983, se bilden.

fr.v.: Allan Korpi, Rudolf Mattsson, Ronald Holmén och skribenten Claes Hellström

Ser vi till hans karriär som löpare så inleddes FM deltagandet 1957 då han blev 8 på 1500 m med 3.56,7h och det sista senior deltagande på bana var 1968, också med en 8 placering men på 5000 m med 14.34,4h. Däremellan blev det 12 år med 16 starter, därtill 2 år och 4 starter i stafett-FM ingående i IF Ålands lag. Mellan åren 1960-1972 deltog han 6 år i terräng-FM.
Därtill deltog han åren 1963-1969 även i hall-FM.

Allans bästa placeringar i FM är följande:
1959 silver på 10.000 m med 30.28,6h
1960 silver på 6 km terräng
1961 brons på 5.000 m med 14.34,8h
samt i hall-FM:
1967 silver på 3000 m med 8.38,4h
1968 silver på 3000 m med 8.33,2h

Som veteran tog han åtminstone ett FM guld (ev. 2?)

Vad gäller landskampsdeltagande så blev det 4 gånger, officiellt.
1959 löpte han 10.000 m i Göteborg på tiden 30.09,6h, vilket också är hans pers.
1959 10.000 m i Helsingfors på tiden 30.40,0h
1960 1500 m i Paris på tiden 3.56,4h
1961 5.000 m i Helsingfors på tiden 14.44,2h
Han löpte också i USA, borde väl ha varit i landslaget? inomhus på – om jag minns rätt från hans berättelser – 100 yards bana (91,4m). Det var nog en riktigt häftig tilldragelse.

Ser vi till Allans personliga rekord på olympiska grenar och genomtiderna statistik på Åland:
400 m 52,3h
800 m 1.55,9h 14
1500 m 3.48,2h 2
5000 m 14.21,6h 5
10.000 m 30.09,6h 4
3000 m hinder 9.13,6h 7
Förutom dessa så löpte han också mile-lopp, åtminstone 1 mile, 2 miles och 3 miles.

Vi är många äldre f.d. aktiva och ledare som sörjer Allan och postumt, tackar honom för allt han gav till den åländska friidrotten.
Våra tankar går också till trotjänaren och frun Raili som alltid har varit solskenet bakom med kaffepannan i högsta hugg vid besök.

Claes Hellström

Kategorier:
Allmänt Friidrott